Del av etapp 41, 2 km. Koppartorp
Start i Koppartorp.  GPS: N 58°38.703'   E 016°53.995'

Krävande bergstur med vida och branta stigningar över hällmarksskog. Kräver normal kondition och grova skor.

Bergsturen svänger upp på Simonberget från huvudleden (Etapp 41) söder om Hertighag. Efter ett kort och brant avsnitt börjar en ljus, knixig hällmarksterräng som leder upp till Simonbergets topp, där uppe får man lön för mödan. Utsikten är storslagen.

I den stilla jordbruksbygden nedanför, nu en pastoral idyll har det sedan tidig medeltid fram till år 1919 sjudit av aktiviteter. De många gruvorna för koppar, järn och kobolt bearbetas inte längre. Krogen och affärerna har för länge sedan stängts. Den gamla vackra 1600-tals träkyrkan minner dock om den gamla storhetstiden. Gruvgångarna gick långt under de åkrar som syns i söder och sydväst. Den röda stugan i sydväst, Tomta, är den enda rest som finns av de stora anläggningar som med hjälp av vattenkraft kunde driva pumpar och redskap. Bakom byggnaden syns en bäck, som lite högre upp på sluttningen, dämts upp till en stor damm, Tomtadammen, vars vatten vid behov portionerades ut i rännor för att driva vattenhjulen. Hjulet, som nu syns i huset, drev en 600 meter lång stånggång (konstgång) en uppfinning som innebar en teknisk revolution för gruvhanteringen. Tidigare användes mänsklig arbetskraft och s k oxvandring för att pumpa upp vatten till gruvorna. I Björkviks socken, i närheten av etapp 29, har man restaurerat en oxvandring och vid Göksjön, norr om Skottvång, finns ett restaurerat hjulhus med ett 13 meter högt vattenhjul och några stänger. Stånggången från detta hjulhus kunde överföra tillräcklig kraft till Storgruvan och Magdalenagruvan (165 meter djup) för att hålla dessa vattenfria. Här finns ytterligare två vattenhjul. Det ena drev vaskverket för koboltmalmen och det andra bokningsverket.

Bergsklättrare talar om leder. Hit upp har Tunabergs Högfjälls- och klätterklubb dragit några vertikala anslutningsleder till Sörmlandsleden - kanske något för den äventyrlige vandraren. Simonberget, av kompakt granit, har mycket av vad man önskar sig av ett klätterberg: finurliga vertikala spricksystem, branta hällar, utskjutande stenparter, taköverhänget. Simonberget har blivit ett internationellt erkänt klätterberg.

Vi mera försiktiga vandrare fortsätter på höjdryggen och tar oss ner i den vegetationsrika dalgången öster om Kummelberget, som numera är ett djurskyddsområde och inte får bestigas. Leden viker därefter av till vänster, passerar en groptoalett och återförenas med huvudleden.

Simonbergets naturreservat

2017-03-17